When Red Goes Gray

Okej, jag är inte riktigt säker på varför jag skriver om det här i bloggen alla kan läsa men jag måste bara få ut det nånstanns.

Jag kanske ska inleda med ett litet löfte jag gjorde till mig själv för några år sedan. Då råkade jag bli kär i en tjej, allt som vanligt men efter nått halvår så fick jag reda på att hon flyttade bort till en annan del av Sveriges rike och att jag aldrig skulle få se henne igen. Jag blev såklart förkrossad över det hela och gjorde ett löfte till mig själv att om jag någonsin skulle få samma känslor för en tjej (trodde jag aldrig då) så skulle jag aldrig låta henne försvinna utan att berätta det för henne, oavsätt konsikvenserna. Och idag ångrar jag att jag fullföljde det löftet.

Det började som en helt vanlig kväll, jag hade tråkigt och fick för mig att skojja till det genom att åka över till en vän(tänker inte lämna ut namn eftersom ni garanterat kommer få reda på det, och ni som inte gör det är bevisligen inte tillräckligt nära i bekantskapen). Men i vilket fall, väl där framme så började det som en helt vanlig kväll, vi skackade skit om lite allt möjligt...såg lite på en film och kom fram till den obligatoriska "Alex ska göra sig till åtlöjje när han visar upp sina bristande musikegenskaper".

Det blev nått speciellt med den stunden när hon satt mindre än en armslängd ifrån mig och kollade upp på mig med sina blåa ögon. Jag kunde bara inte hålla det innom mig och kom på löftet jag gav mig själv. Förmodligen va de det dummaste jag gjort i mitt liv och jag har säkert förstört en gyllende kompisrelation. Jag sa i alla fall att jag älskade henne med hela mitt hjärta. Bara för att göra lidelsen längre så trodde hon inte på mig och jag fick insistera....."vad vill du att jag ska göra åt det då", dom orden kommer sitta etsade i mitt minne för evigt. Jag kunde bara inte vara kvar där, gick hem och kände att jag såg mindre och mindre färger för varje steg jag tog tills allt kändes svartvitt.

Jag beskyller dig inte för nått och önskar dig det perfekta livet med gott om glada stunder jag aldrig kommer få uppleva....