LaalalaLAALlaa

lalala...hänt en hel del på senare dagar. lika bra att få det nerskrivet så man inte glömmer.

Var tillbaka i Karlstad en lång stund nu (typ tre dagar) och det va riktigt nice. Råkade springa på min gamla tränare det första jag gjorde nere på stan. Det va fan länge sen jag hörde någon skrika mitt namn från andra sidan torget. I vilket fall så snackade vi lite och kom överens om att jag skulle börja spela med A-laget igen. Det va ett par år sen nu så man får hoppas att det sitter kvar nått spelsinne. Påminnde mig lite om det fina livet innan om man säger så.

För att göra bra bättre så råkade jag springa på våran kära Anders Å. och följde med till tingvalla vilket även det va lite småkul. Va ett bra tag sen man gick i dom där korridorerna och många trevliga minnen väcktes. Aja...i vilket fall så störde vi Arne i nått provrättande som han ändå verkade vilja slippa. Slutade med att jag satt där med Arne i typ 4 timmar och snackade om allt mellan himmel och jord.

Många tvivlar på honom som lärare eller ifrågasätter hans lön och blablabla. Men Arne visade sig lite av en stor filosof. Trodde personligen inte hans kunnande sträckte sig lång utöver dom böcker han ständigt läser men med tanke på alla kurser han läst och utbildningen/betygen han haft så är det fan inte konstigt att han har den lön han har. I vilket fall så är det ganska kul att prata med fd lärare. Dom kan prata lite mer personigt och öppet om andra lärare/elever :P dessutom visade det sig att vi har en hel del gemensamt och delade erfarenheter. Så det blev en mycket givande pratstund. dessutom har vi båda en förkärlek till att prata värdegrunder/moral/tankemönster och psykologi så det blev utan tvekan en av dom mest intressanta pratstunderna i mitt liv. Hoppas innerligt att alla får uppleva ett tillfälle någon gång i sitt liv, när man pratar om något som rör en djupt och där man ger och tar lika mycket. Inte bara försöker övertyga andra parten. Mycket kul..


Annars då? hmm...att gå på stan mitt under rusningen va för en gångs skulle *kul*, vet inte riktigt hur jag ska förklara det...liknas nog bäst med att man andas genom ett sugrör i tre timmar och till slut får ta det där djupa härliga andetaget. Eller om man hållt andan under vatten tills punkten för kvävning och till slut får sticka huvudet över vattenytan. Nått sånt i kombination med att färgseendet sätts på igen och centrat för logiskt tänkande till slut får syre.

Det va alltför länge sen jag drog dåliga rasistskämt till turk wannabegangsta-ungar eller hjälpte gamla damer att bära grejjer dom inte ville ha hjälp me...allt med ett stort leende innombords.

lalalalal

Smell the Freedom

Hjehejhejehjehjehje.

Har inte sagt nått vettigt på ett bra tag nu så nu såhär en tråkig lördagkväll med inget att göra så kan jag lika gärna skriva ner lite av tankar och funderingar. Har varit utan datorn så länge nu att det känns konstigt att ens sitta vid den, hade total kontroll på alla mina små favvosidor men när man varit utanför nyhetsflödet i snart en månad så känns det som om man missat så mycket att det inte ens är värt att försöka komma ifatt, vilket suger lite :p

Aja...det mest intressanta är att jag börjar komma in i stadiet där jag snart kan komma hem på heltid...wohoo för mig. har ett par lösa trådar jag ska knyta ihop först och ett par val jag måste överväga nogrant innan "ill be back". Men mer info kommer senare :P

I vilket fall...hmm, what to do....ser en bunt papper här bredvid mig som jag ska renskriva, tror inte det går en dag utan att nån ber mig läsa eller låta dom läsa nån av texterna. Intressant att det ens är intressant för andra :S men i brist på annat så kan jag ju skriva en här...inte för att nån kommer fatta vad fan det handlar om med det är rätt åt er :P aja...here goes

Likt ett litet barn tar jag med ett stort leende på läpparna steget in i arkadhallen, Fickan så full av mynt att dom är omöjliga att räkna, till synes oändligt många. Man går runt och spelar det ena spelet efter det andra, och klarar dom i samma takt. Uppmuntrad av framgången och med känslan av oövervinnerlighet fångas mitt intresse av ett spel. DET spelet. Det enda som betyder något, det enda spelet jag jag inte kan vinna men som jag ändå inte kan sluta försöka mig på.
Kan inte.
Vill inte.
Jag fortsätter att stoppa mynt efter mynt i maskinen i hopp om att nu, den här gången ska det gå vägen, den här gången ska jag klara det. Jag FÖRTJÄNAR att klara det. Men likväl dyker continue-skylten upp gång på gång, och gång på gång faller jag för frästelsen att stoppa i ett till mynt. Att få se vad som väntar bakom nästa hörn, övertygad om att detta var den sista gången jag behövde mätta maskinens törst på mina mynt. Men det är det inte. Inte nu, inte nästa gång och inte gångerna efter det heller. Till slut sticker jag ner handen i fickan bara för att känna tomhet. Mynten som från början kändes oändliga har nu försvunnit. Hur mycket jag än vill fortsätta så går det inte, inte detta och inget annat spel heller. Tårarna ackopanjerar försiktigt besvikelsen när man tar steget ut ur arkadhallen och in på dom mörka gränderna. Ensam fumlar man sig försiktigt fram mellan husens fasader, tills man hittar en bekväm plats att sitta på.


Ingen kommer ju att fatta hälften av det där men det är kanske tjusningen :P, nu blev jag trött...sovasova, hare gött alla små äckel där ute!

First day of freedom

Okej....första dagen utanför murarna så jag känner mig lite tvungen att skriva lite, men det blir en kortis eftersom schemat är fullspäckat (ironiskt att man känner så egentligen) men man får väl säga som min nya vän mohammed "vi får prova att maxa"

aja...fick ett par timmar ute nu för att bevisa min duglighet i samhället och det gick väl...dugligt, blev så förbannat förvånad över mig själv. Alex som alltid frodas i sociala miljöer kände sig som en liten borttappad flicka på stora torget med alla människor som susade förbi i sitt snabba tempo. Shit asså va konstigt det känns, nästan som att man varit med om en stor naturkatastrof och alla utom jag blev hjärntvättade att inte minnas den...jag menar...hur kan alla verka så...oberörda, så inne i sina vardagsrutiner?

aja...skit samma med det sentimentala. Jag träffade homot och äcklet idag vilket va mycket trevligt, tackar för att ni stälde upp att träffa mig, dessverre va ena äcklet bortrest så den missade jag träffa. Men det kommer säkert nya chanser.


Fick även ett litet papper som berättade att jag -i bästa fall- kommer ut den 31e denna månad så tyvärr blir det lite mer långvarigt än nån trodde, men förhoppningsvis blir allt skitbra. brabrabra


Aja...nu måste jag dra iväg igen, time flyes eller vad man säger så vi höres, puss på er allihopa.